Nu blir det mycket himmel och ”döden” snack, både nu och det förra inlägget men hoppas ni får ut någon vettig tanke ur det hela.
Denna tanke slog mig igår kväll när jag precis skulle sova och jag började tänka djupa tankar som jag alltid gör när jag ska sova och därför medför att jag somnar 00.00 nästan varje kväll även om jag ska upp halv 6 nästa morgon…
Men åter till ämnet! Har ni någonsin tänkt över vad som händer efter döden? Kanske tänker ni att vi kommer till någon slags himmel eller kanske tror ni att vi föds på nytt? Jag kan inte bestämma vad ni ska tro och inte heller vad som är rätt eller fel men en intressant tanke slog mig. Oavsett om man tror på liv efter döden i olika former, på jorden eller ej, så skapas oftast en panik över ämnet döden. Det är just detta som intresserar mig, för att det är så jobbigt ämne och jag känner ofta att man blir lite klokare varje gång man pratar om detta skrämmande ämne men ändå så är det ända säkra i livet.
När man frågar människor vad ni skulle göra om ni bara hade en vecka kvar att leva så svarar de oftast en sak. Leva livet. Vilket innefattar resa, vara riktigt kär m.m. men om man nu tror på ett liv efter så vad är det som hindrar dig från att göra alla dessa saker där? Speciellt om du tror att vi födds på nytt, för då kommer du få miljoner chanser att vara kär och att se världen. Och om du tror på himlen… om himlen är lika ”fluffigt” och underbar som många tänker vad är det då som stoppar en att vara kär? Om himlen ska vara underbar så är det ganska sannolikt att vi får uppleva alla underbara saker igen där.
Detta betyder att vi inte skulle behöva vara oroliga för döden utan att vi ska leva livet så att vi kan se tillbaka på det och vara stolta. Så jag kan avsluta med att säga att citatet ”Lev dagen som att det skulle vara din sista” behöver en liten uppdatering till ”lev dagen som att det skulle vara din sista på jorden, men fortsätt i himlen.”
